Halva. 50%. 102,5 kg.
Idag var dagen här. Dagen då jag tappat hälften av min maxvikt på 205 pannor. Bloggens namn har fyllt sin funktion. 102,5 kilo har runnit av mig utan att jag, i mitt tycke, gjort särskilt mycket som varit jobbigt. Om vi räknar bort de 56 dagar av pulver innan operationen förstås. De kommer jag aldrig att klassa som "lätta".
Men om vi bortser från de 56 dagarna av rent helvete, så har jag levt som jag velat. Ätit vad jag velat. Druckit vad jag velat. Tränat som jag velat. Inget har känts påtvingat eller som ett måste. Med det sagt betyder ju inte det att jag tryckt i mig skitmat i massor. Inte heller har jag moffat en BigPack tresmak i veckan eller en korv pepparkaksdeg lagom till jul. Jag har dock ätit skitmat, glass, godis o.s.v. Men jag har ätit tills jag känt mig nöjd. Inte som tidigare när jag inte slutade förrän jag hatade mig själv.
I skrivande stund har jag, med råge, påbörjat årets golfbränna. På torsdag gör jag runda nr 30. Det betyder i runda slängar att jag promenerat ca 21 mil hittills i vår. Bildbevis på brännan kommer så småningom (läs innan jag fyller 40). :)
Livet har hittat tillbaka till mig och jag till det. Och jag gillar det.
I morgon sker ett av de sista besöken på Dressman XL. Jag är nämligen inte långt borta från att kunna handla i vanliga butiker. Sjukt härlig insikt!
Vill passa på att än en gång tacka alla som läst, kommenterat, stöttat och brytt er om hur det gått och går för mig. Utan er hade jag inte kunnat tagit mig ur spiralen som jag befann mig i. Oändlig kärlek och tacksamhet!
Jag hoppas att jag kan ge tillbaka en bråkdel av det ni gett mig.
Tills vi hörs igen: väl mött och ta hand om er!
