Del 6: Återhämtning
Jag kan tycka att det är helt ok att ligga på sjukhus. Det är inte så att jag har skräck över att vara där eller att jag tror att alla som hamnar här kommer att dö eller bli smittade av någon exotisk sjukdom á la "House".
Båda gånger jag har återhämtat mig efter operationer har jag spenderat med att dissekera mig själv och mina tankar. I dagens samhälle finns det sällan tillräckligt med lugn och ro för att bara ta det lugnt och filosofera. I alla fall är det så för mig. Jakten på saker att göra i vardagen tar liksom överhand från det lugna och avslappnade.
Jag har lärt mig mycket om mig själv under dessa båda vistelser. Vad jag tycker om, vem jag tycker om, vad jag vill, vad jag inte vill osv.
Båda gångerna har jag även lovat mig själv att försöka hitta något liknande i vardagen. Lugn och ro utan så stor påverkan utifrån. Det är svårt att hitta, men jag försöker :)
Just denna återhämtningsperiod på avd 11 gick i lugnets tecken. Några uppskattade besök, vila och promenader på avdelningen.
När lördagen kom så trodde både jag och min sköterska att jag skulle få åka hem, men min snabbsänka visade över 300 så det blev ett dygn till av lugn och ro. Något jag inte hade allt för stora invändningar emot. Maten smakade bra, personalen var tillmötesgående och ett par sköterskor var mycket angenäma att vila ögonen på :)
Jag sov bra varje natt efter operationen och på söndagen var jag redo att åka hem.
Hur säger man "hej då" och "tack" till vårdpersonal som agerat livräddare? Hur får man dem att förstå att det de gör är ovärdeligt? Att uttrycka tacksamhet och berömma är tyvärr inte min starka sida. Det blir liksom för känslosamt om det sker "IRL". Därför gör jag det här:
Tack! Än en gång har jag blivit fantastiskt omhändertagen av en yrkeskår som sliter hårdare än de flesta, som upplever fler tragedier dagligen än vad vi andra gör på en livstid, som ska agera stabilt och vårdande och proffessionellt i alla lägen utan att lägga in personliga värderingar torts att de bara är människor med känslor som ibland mår dåligt. All eloge! Min respekt vet inga gränser!
