Frångår mina principer
Jag vet inte om ni har noterat det, men internet är fullt av människor som är stolta och inte drar sig för att berätta det för sina medmänniskor. Det handlar främst om två områden:
- Barn
Att vara stolt över sitt/sina barn ser jag inget fel i. Jag uppmuntrar snarare detta (tro det eller ej) :) Men när man berättar för sjätte gången på lika många dagar att lille Sixten kan säga något som påminner om "mamma" vid endast 9 månaders ålder, då blir i alla fall jag lite less. Fortätt vara stolta över era barn men fokusera på att berätta det för barnen istället för andra föräldrar.
- Träning.
Det florerar en och annan träningsbild på "webben". Det är löparskor, flexade "biccar" och magrutor så långt ögat når. Jag brukar dra paralleler till en känd filosofisk frågeställning som gjorts om för att passa bättre i informationsflödets tidsålder: "Om man tränar utan att lägga ut det på Facebook, har det då hänt?"
Innan jag kommer till detta inläggs poäng, vill jag förtydliga min ståndpunkt gällande dessa två ämnen. Jag ser INGET (jag använder här versaler för att tydligt få ut mitt budskap) problem med att vara stolta över sina barn eller sig själv för att man aktiverat sig. Stolthet är långt ifrån den sämsta egenskap man kan ha.
MEN! (återigen versaler). Jag vet sälv hur jag sållar och avfärdar dessa inlägg endast pga att de är "ett i mängden". Och genom att jag själv kan tycka att det är lite väl mycket gällande dessa ämnen så lägger jag sällan ut information innehållande detta. MEN (ni fattar...) nu jävlar ska det skrytas! Både om kids och träning! Så ni som har samma inställning som jag kan sluta läsa och återgå till att spela Candy Crush eller lästa Aftonblaskan för sjunde gången idag :)
Idag har kidsen än en gång briljerat på bowlingbanorna. Denna gång i Hedemora. En tävling för barn mellan ca 7-12 gick av stapeln och mina kids spelade i samma åldersgrupp som elva andra grabbar runt 10-12. Den äldre kom trea och den yngre sexa. Måste säga att de är fantastiskt duktiga! Måste även erkänna att deras framgångar kanske håller på att väcka lite lust att själv snöra på mig skorna igen. KANSKE (fan vad jag tjatar) sa jag!
Kanske jag inte riktigt lever som jag predikar enligt ovan vad gäller att berätta att jag är stolt över mina kids. Jag måste bli bättre på det! Men jag säger det här till att börja med. Jag är stolt över er båda två och jag älskar er fantastiskt mycket! Ser fram emot att ha er i mitt liv så länge jag lever.
Med lite fukt i ögonvrån så byter jag ämne. Det kom lite snö i går/i natt. Snö=skotta. Skotta=genomsvettig, blodsmak och andnöd. Men icke! När gården var skottad i går runt 16:00 så var jag knappt varm och det kändes mycket märkligt att inte flåsa i en kvart efteråt. Är det verkligen sant att träning hjälper? För er som inte vet har jag tränat på gym tre dagar i veckan sedan i november (med några undantag pga div anledningar), Jag har uteslutande fokuserat på kondition och gått på löpband och cyklat 30 min per pass. Jag tränar före arbetet och tycker det är underbart att vara nytränad när man börjar jobbet kl 07:00. Hoppas verkligen att jag inte hittar någon anledning till att inte fortsätta träna tills golfsäsongen drar igång igen.
Så där har ni det! Stolthet de luxe!
Nu kanske ni tror att jag har tagit steget över till " the dark side" och att min facebook kommer att svämma över med träningsbilder. Ni kan vara lugna. Jag är närmare att få ett kärleksbarn med Catwoman än att frivilligt lägga ut en bild på en svettig 118-kilos manskropp....
Tjillevippen, vi ses på tippen!
