Vad har hänt? Del 1
Efter inlägget i går fick jag frågan "vad har hänt?".
För att svara på den frågan krävs fler inlägg genom att det inte hänt något enskilt specifikt som gjort att jag är lika uppåt som den där griniga, gröna typen som stal julen. Så här kommer del 1 som jag valt att ge titeln "knän".
Jag var stor. Enorm. Huge. Jag hade snudd på en egen dragningskraft (se klipp med svävande tv och Peter Griffin).
Mina lår var/är den del av mig som är proportionerligt störst.
Detta faktum bidrog, back in the days of smällfeta Tigerstrand, till att mina knän var ca en halvmeter från varandra när jag låg på sidan i sängen. De mjuka och böljande köttbergen gav aldrig knäna chansen att ens komma i närheten av varandra.
Nu har dock läget förändrats dramatiskt. Om jag väljer att ligga på sidan så är det helt jävla omöjligt att få de små kräken till knän att sluta skava mot varandra som två småfulla 40-taggare på dansbandsveckan i Malung.
Jag är naturligtvis glad att kunna återförena dessa två turturduvor som verkar vara hur jävla betuttade i varandra som helst. Men va fan, ni behöver väl inte gnugga er mot varandra varje sekund!?
Funderar på att bjuda in ett ungt, snyggt knä en natt så chansen finns att det blir lite drama som förhoppningsvis slutar i osämja och separata sovrum.
Slut del 1.
