Del 4: I väntans tider
Torsdag morgon på avd 11 och jag fastar i väntan på beslut om operation eller inte.
Dropp och alvedon. Undrar hur länge man klarar sig på den dieten?
På natten till tors har jag ett vagt minne av en läkare som snackade om en röntgen och att jag skulle vara tvungen att dricka kontrastvätska. Jag lovar att jag INTE såg fram emot att hinka i mig lakritssmakande äckeljuice...
Till min stora glädje ändrades det beslutet och jag skulle istället få göra ett ultraljud som tydligen är mer effektivt och en hel del billigare.
En kladdig mage (och då menar jag kladdig) senare så var diagnosen solklar: sten, sten, sten. Lägg till en inflammation på gallblåsan. Hur vi skulle gå vidare var dock fortfarande inte helt klart.
Tydligen så hade mitt fall gått ända upp till överläkaren på tors morgon pga osäkerheten kring hur en eventuell operation skulle gå till. Titthål var ju såklart att föredra, men genom att jag varit "öppnad" tidigare, så kan ärrbildningar göra att en titthål helt enkelt inte är möjlig. Så där var vi på tors förmiddag. Operation eller inte? Titthål eller öppen? Själv var jag vid det tillfället mest lättad över att inte tänka på kontrastvätska varje gång jag tar en Jäger-shot.
Efter nedkladdandet av min mage så rullades jag tillbaka till mitt hotellrum där jag ivrigt följde hur snabbt Seasick Steve kunde köra ett varv på Top Gears racerbana och fortsatte suga i mig dropp och alvedon.
Ca 13:00 började det hända grejer. Överläkaren kom in och berättade hur han hade tänkt. Han och en kollega (toppad laguppställning enligt honom själv) skulle operera inom kort och de skulle börja med titthål för att sedan öppna om det första alternativet inte fungerade. Helt plötsligt var det ca 6 pers inne i mitt rum. Mitt i Top Gear... Jag fick instruktioner om att jag skulle behöva duscha. Jag fick de senaste plaggen i Landstinget Dalarnas höstkollektion. Efter duchen (som jag tråkigt nog fick klara själv...) sattes nålar och stödstrumpor from hell stoppade allt blod från att flöda till mina ben. Jag var helt enkelt, än en gång, snygg så inni helvete!
Sköterskorna stog och suktade efter väggarna när jag rullades mot operation för att sövas och hackas i för andra gången på alldeles för kort tid.
In i ett rum där det var full aktivitet, precis som förra gången. Människor i överflöd som alla presenterade sig, precis som förra gången. Jag flyttade över till operationsbordet som ställdes in så obekvämt det bara gick. Jag hann tänka att jag troligen skulle vakna och vara förlamad om jag skulle ligga sådär under operationen. De tryckte liksom upp mitten av ryggen så min mage stod rakt upp. Det påminde om hur jag såg ut för 80 kilo sedan.
Narkosläkaren presenterade sig och jag har inte en aning om vad han hette. Alf, Fredrik eller Gunnar eller nåt... Han satte en mask mot mitt ansikte och bad mig andas djupt. Jag gjorde som han sa och efter en minut meddelade han att jag snart skulle somna.
Han hade rätt.
