halvajagskabort.blogg.se

Livet före och efter obesitaskirurgi. Vad händer psykiskt och fysiskt i samband med en duodenal switch? En subjektiv skildring.

Sjukhusvistelse del 5

Publicerad 2014-04-09 18:33:02 i Från start till mål, Sjukhusvistelse,

Dagarna flyter ihop och jag har inte riktigt koll på vlika dagar allt hände. Jag kommer dock ihåg det exakta klockslag då Alexander den glade, med ett leende som vanligt, ryckte min kateter. Jag vet det exakta klockslaget p.g.a att jag ville minnas när klenoderna slutade fungera. För det var så det kändes. Som om någon slet ut allt som gjort att man kunnat leka gömma bäver efter en krogrunda, eller spela lite fickpingis på badstranden.
Jaja, ni får tycka vad ni vill! Det var så det kändes just då! 
16:25 (troligen onsdag) var klockan då denna, minst sagt, obekväma handling utfördes. Jag kved... En obehagligare känsla har jag nog aldrig upplevt.
Det tog ca 12 timmar innan jag urinerade på egen hand efter detta. Det efter att de kontrollerat min blåsa med ett ultraljud. Funderade en stund på att fråga om jag skulle krysta, men beslöt att hålla på det skämtet till någon fest där alkoholen gör allt lite roligare.
 
"FD" skrevs in i min journal onsdag förmiddag. Jag hade på morgonen fått veta att det var tre glas vatten som gällde de närmsta 24 timmarna, men detta justerades rätt snabbt till "Fri Dryck" p.g.a att jag var så pigg och att det var sjukt svårt att sätta nya droppnålar på mig.
Personlaen hade turats om i ett par dagar att försöka hitta kärl i min nyopererade och, mer än vanligt, svullna kropp. Det visade sig att det var lika svårt att få in saker i mig som att dra blod. Men jag kände för varje timme att jag mådde bättre och bättre, så de fick sticka hur mycket de ville. Den smärtan har jag inget emot. Det var ett försök i foten som gjorde lite mer ont så det vill jag inte gärna göra om.
 
"FD" alltså. Det innebar att jag fick dricka kaffe, té, nyponsoppa och dylikt. Jag höll mig dock till vatten p.g.a att jag ville få i mig så mycket vätska som möjligt. Ca 17:00 kom dock ett förslag jag inte kunde motstå: soppa!
Jag fick välja på svampsoppa, sparrissoppa, tomatsoppa eller fisk-och skaldjurssoppa. 
Tomatsoppan blev mitt val och jag åt den med andakt samtidigt som tårar rann nedför mina kinder. 
Denna soppa blev ett bevis på att det är slut på självplågeriet. Jag lovar och svär att ALDRIG mer dricka en bantningspåse! ALDRIG!
 
Jag var mätt efter halva portionen och fällde ytterligare lite tårar över att jag kände att detta kommer att gå vägen. Jag kommer att bli normal. Jag kommer älska och bli älskad. 
 
Jag somnade tidigt efter denna händelsrika dag som tillbringats utanför sängen till 100%. 
 
04:00 var jag upp och pissade i en flaska som jag stolt gav till nattpersonalen. 07:15 släppte jag min första brakskit när jag stod och borstade tänderna. Allt fungerar!! 
 
Alla som inte har berättat för en massa läkare som går ronden om att de släppt fisar hela morgonen, bör genast göra det. Det framkallar en hel del skratt :)
 
Nästa kapitel: Utskrivningsdagen.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-04-09 19:03:23

Härlig rolig text med humor som krydda, dä ä mina takter dä. Å du.... Ha inte en bra dag...... utan SKAPA dig en bra dag....... ses snart....

Svar: Tack "Anonym" :)
Samuel Tigerstrand

Postat av: Roger

Publicerad 2014-04-09 20:45:36

Massor med varma lyckokramar! Det är otroligt rörande att få hänga med på din resa!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Samuel Tigerstrand

Follow on Bloglovin

35 år från Särna. Bosatt i Borlänge sedan -95. Två söner som är 10 och 11 år och bor på annan ort. Bloggar om livet före och efter min obesitasopereration som genomfördes 31 mars -14.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela