Sjukhusvistelse del 4
Från ca 06:00 tis till 14:00 samma dag ångrade jag mig.
Det kändes som de, förutom att stuva om mina tarmar och ta bort större delen av magsäcken, hade opererat in någon sorts slem-fabrik.
Halsen, munnen och bröstet kändes överfullt och jag ver enormt illamående med kväljningar som följd. Alla som har haft magsjuka någon gång vet att magmusklerna jobbar rätt rejält vid kväljningar.
Arbetande magmuskler+nyopererad i magen=smärta.
Dessa timmar var de värsta.
Trots mitt illamående och min smärta så var jag uppe och gick med ett gåbord runt avdelningen. Att jag hade två kvinnliga studenter som sällskap kan ha bidragit till att denna uppgift kändes relativt enkel :)
Under denna period var det fasta som gällde. Ingen vätska, ingenting. Så jag var uppkopplad till en droppåse hela tiden för att inte torka ut.
Sakta men säkert började jag efter lunchtid att känna mig bättre och bättre och jag lärde mig att harkla mig så det inte kändes som knivhugg i magen. Jag höll båda händerna över operationsärret och tryckte lätt samtidigt som jag harklade mig eller hostade. Smärtan blev på det viset mycket mindre.
Jag försökte under tisdagen röra mig så mycket det gick, men det blev ändå en hel del tid slumrande i sängen.
Jag kände mig bättre under eftermiddagen och det verkade som jag klarat det värsta. Jag började i detta läge förstå att det var gjort. En stor del av min magsäck är borttagen och mitt tarmsystem är omkopplat för att möjliggöra viktnedgång på bästa sätt. Det är klart, mission accomplished, hä ä bar å åk.
Det var ungefär i det ögonblicket jag började le.
Och jag har inte slutat än.
