Rastlös
Jag är rastlös på ett sätt jag inte brukar vara. Allt jag har krävt tidigare har varit mat och godis i mängder samt bra filmer eller serier.
Sällskap har inte intresserat mig de senaste åren.
Men jag börjar känna lite annorlunda efter operation. Jag skyggar inte längre av tanken att befinna mig på platser där det är mycket folk. Jag har t.ex övergivit min strategi att alltid handla efter 22:00. Det kan ju iofs ha något att göra med att jag numer är snudd på pensionär och därmed inte vaken efter 22:00.... Men ändå!
Sakta men säkert känner jag att något som liknar livskvalitet och levnadsglädje håller på att penetrera min tidigare ogenomträngliga mur. Det känns både skrämmande och upplyftande.
